Green Cargo har hos Banverket begärt tillstånd att köra timmertransporter
på 2-axlig vagn med ökad axellast. Den nya vagnen ska i första hand köras
med STAX 25 ton men är byggd för att klara STAX 30 ton.
För att utreda eventuella ekonomiska konsekvenser för spårets nedbrytning
har Banverket, hos JvtC i Luleå, beställt en utredning baserad på
nedbrytnings- och simuleringsmodellen DeCoTrack. Denna rapport är
resultatet av arbetet.
Utredningen har begränsats till bandelarna bdl 215 och bdl 224 runt Ånge.
Där fraktas årligen ca 1,2 MBRT timmer från inlandet ned till Töva-
terminalen strax utanför Sundsvall. Transporterna utgör dock endast ca 34 %
av det totala tonnaget på sträckan (gäller bdl 224).
Resultaten av utredningen visar att om allt timmer flyttas till nya vagnen
med höjning från STAX 22,5 till STAX 25 ton gäller att transporten ökar sin
del av spårnedbrytningen med ca +7 %. En ökning till STAX 30 ton medför
drygt +15 % med oförändrad tåghastighet. En reducerad hastighet till 80
km/h för STAX 30 ton minskar spårnedbrytningen till ca +13 %.
Ökningen av spårnedbrytning kommer av att den nya vagnen går med högre
axellast och att dess högre ofjädrade massa i löpverken antas orsaka mera
spårutmattning.
I pengar motsvarar en transport med ny vagn och STAX 25 ton att bandel 215
får en årlig kostnadsökning om endast +10 kkr medan bandel 224 ökar sin
kostnad med +140 kkr.
En intressant iakttagelse i arbetet med indata är den markanta minskningen
i kurvslitage som noteras för kurvradier under 400m. Med smörjapparater
monterade i kurvor med kurvradier under 400m så syns en reduktion av
sidoslitage från 14mm på osmorda kurvor till ca 6 mm på de smorda under
studerad period 1983-1999.
En generell studie av axellast och hastighet relaterat till spårläge har
också gjorts. Den visar på hur betydelsefullt ett gott spårläge är.