FöRFATTARE
Udén, Maria

INSTITUTION
Arbetsvetenskap / Genus, människa och maskin

SAMMANFATTNING
Förstudie har finansierats utifrån en ansökan om ett tvåårigt forskningsprojekt. Tanken var att Avdelningen genus, människa, maskin vid Luleå tekniska universitet skulle gå in i ett samarbete med dåvarande Avdelningen för byggnadsfunktionslära vid KTH. Förstudien omfattade tio veckors arbete och behövde därför avgränsas gentemot den tvååriga projektplanen. Det område som valdes ut för förstudien var aktuella sätt att förändra teknikvetenskap utifrån en uttalad värdegrund. Bakom detta ligger en grundläggande frågeställning: Kan feministisk teori integreras i ingenjörsvetenskaperna? Frågan om de sociala/kulturella förutsättningarna för att feministisk teori ska kunna integreras i ingenjörsvetenskaperna upplever jag jämförelsevis väl utredd. Däremot är de teoretiskt-metodiska förutsättningarna sämre kända. Detta är i själva verket den mest eftersatta forskningsinriktningen inom området genus och teknik, och därmed den fördjupning som är mest nödvändig för att med hög vetenskaplig kvalitet kunna gå vidare in i ett projekt av den typ som förstudien är menad att förbereda. Frågan är också avgörande på annat sätt, därför att om en integrering inte kan ske, framstår den feministiska teorins relevans som begränsad för den tekniska sektorn, därmed också det möjliga djupet i till exempel mainstreamingprocesserna inom de tekniska forskningsråden. Inom teknikvetenskaperna pågår förändringar hela tiden. Bland tekniker upplevs förändringarna som regel komma sig av materiell och ekonomisk nödvändighet, eller från inomvetenskapliga framsteg. Värdegrunder anses inte vara inblandade utan tekniken, liksom naturvetenskapen, uppfattas som neutral, eller snarare som befinnande sig ”bortom” sådant som social och kulturell särprägel. Kvinnorörelsen bar under 1970-talet en nyfikenhet på, och förväntningar om vad kvinnor i tekniken skulle innebära. En förändring av tekniken, av kvinnors villkor? Men intresset svalnade, kanske som följd av nedslående forskningsresultat och insikter, kanske av andra skäl. Med mainstreaming och med en feministisk vetenskapskritik som vuxit sig starkare och funnit nya allianser och inspiratörer i den postmoderna vetenskapsströmningen, aktualiseras från det sena 1990-talet åter frågan på bred front, om det är möjligt att normativt intervenera i teknisk och naturvetenskaplig vetenskapspraktik (det vill säga ”lägga sig i”, förändra). Preliminära definition för förstudierapporten: Ett ”teknikvetenskapligt verktyg” är ett abstrakt eller konkret verktyg som används till att utföra procedurer som har relation till eller direkt syftar till påverkan av materiella förhållanden, och/eller till resultat i tekniska system och produkter. Operationalisera: skapa en procedur, ett arbetssätt som speglar ett önskemål om resultatet. I förstudien letar jag efter tips för teknikutveckling på värdebaserad grund. Sådana ”tips” tänker jag mig både som handledning för hur man kan gå till väga och som tecken på hur långt man kan nå. Feministiska forskare inom teknik och naturvetenskap uttrycker sedan snart två decennier en frustration över hur segt det går att ta steget från observation av dessa vetenskaper till att börja presentera funktionella alternativ till/inom dem. Något om detta problem finns att lära ur denna rapports fyra exempel. Det är vitt skilda verktyg och tillvägagångssätt som används i de olika exemplen. Trots att varje exempel är en meningsfull operationalisering i sig, och alla upphovspersonerna alltså är förmögna att arbeta med operationalisering av idéer in i teknisk praktik är det inte troligt att den ena upphovspersonen skulle ha kunnat skriva den andras text eller göra den andras presentation. För att kunna ta en metod, ett verktyg i bruk eller omtolka dess innebörd och konsekvenser, krävs det förtrogenhet. Man får inse att det är en krävande uppgift bygga upp, liksom att upprätthålla, en tillräcklig kompetens inom både feministisk/genus- och ingenjörsvetenskap. Med ”tillräcklig kompetens” syftar jag alltså på förtrogenhet, det vill säga att förstå och behärska respektive vetenskapsgrens verktyg tillräckligt väl (i sina respektive sammanhang), för att kunna forma dem till en fungerande och funktionell – meningsfull – enhet. I byggplaneringens verktyg finns bilder av verkligheten inlagda. Detta är man medveten om inom byggforskningen. Just nu pågår forskning där nya ”bitar” av verkligheten och nya förståelser av byggprocesser integreras i planeringsverktyg, och byggforskningen omprövar sina egna bidrag till planeringsprocesserna. Därmed sker mycket som bör kunna erbjuda ”öppningar” mot jämställdhets- och feministisk forskning, och mot dess resultat och teorier. Byggsektorn är dessutom teoretiskt intressant för feministisk forskning och teoriutveckling, eftersom den konstant innehåller en mångfald av perspektiv och verksamheter, och eftersom materiella och sociala förhållanden hela tiden kommunicerar med varandra inom sektorns verksamheter. Detta stämmer väl med en syn på kunskap som inflytelserika feministiska teoretiker som Donna Haraway och Rosi Braidotti arbetar med.

ISSN 1402-1536 / ISRN LTU-TR--04/24--SE / NR 2004:24