FöRFATTARE
Söderholm, Kristina

INSTITUTION
Industriell ekonomi och samhällsvetenskap / Samhällsvetenskap

SAMMANFATTNING
Parallellt med att miljöfrågorna flyttat fram sin position i samhällsdebatten har historiker världen över visat ett ökat intresse för att studera relationen mellan människan och den naturliga miljön. I denna historieskrivning har dock ofta fenomen som industrialisering, samt ekonomisk och teknisk utveckling, endast betraktats som förklaringar till miljöns degradering, under det att få försök gjorts att utforska de mer komplexa särdragen i dessa fenomens relationer med miljön. Detta har bidragit till att det inom teknik-, miljö- och företagshistorien, sedan sent 1990-tal efterfrågats ett utökat fokus på de interna och externa dynamiker som format utvecklingen av de industriella produktionsmetoder som haft en stor inverkan på miljön genom historien.

Denna studie fokuserar på de teknikval som företaget ställs inför till följd av att det utsätts för restriktioner kring dess förorenande verksamhet. Genom en företagsansats får vi en fördju-pad förståelse för relationen mellan industriell produktionsteknik och miljön genom att det ytterst är i företaget som teknikvalet görs, och analysen möjliggör en studie av motiven till sökandet efter miljövänlig teknik samt av vad som karakteriserar teknikvalsprocessen. Teknikvalet bör dock inte betraktas som en intern företagsekonomisk ”historia” utan som en process som måste förstås i sitt komplexa beroende av ett antal sociala, kulturella, tekniskt- vetenskapliga, rättsliga och ekonomiska faktorer. Nathan Rosenbergs syn på teknikval och teknikutveckling utgör en central utgångspunkt i denna studie. Enligt Rosenberg fattas beslut om utformandet av produktionstekniken under ofullständig information om inte minst möjliga tekniska åtgärder och dessas effekter. Detta innebär att teknikval ofta kännetecknas av sökandet efter tekniska kunskaper för att kunna tillämpa ej ännu utvecklade tekniska möjligheter snarare än av ett val mellan färdiga tekniska lösningar.

Mer specifikt fokuserar denna studie på de teknikval som görs till följd av att det individuella företaget utgör föremål för en konflikt om dess förorenande aktiviteter. De fall som studeras utgörs av två konflikter beträffande förorenande utsläpp till vatten och luft från företag inom svensk pappersmassaindustri, Örebro Pappersbruk, 1904-1911, samt det mer moderna Värö bruk/Södra skogsägarna, 1964-1972. Genom att jämföra konflikter från två så vitt skilda perioder angående samma typ av utsläpp från en och samma industri, ges vi bl.a. en möjlighet att undersöka vilken inverkan ökad kunskap om föroreningsproblem (och relaterad teknik) får på teknikvalet. Givet det kollektiva intresset för att lösa föroreningsproblemen, finner vi att pappers- och massaindustrin initierade en rad branschgemensamma forskningsverksamheter kring renare produktionsmetoder under inte minst 1950- och 1960-talen. Detta innebär att emedan teknikvalen för Örebro Pappersbruk närmast handlade om att inleda en ”läroprocess” för branschen samt ta initiativ till utökat branschsamarbete, gynnades Värö bruk av den kunskapsutveckling som hade ägt rum inom branschen under 1900-talet, och bruket kunde testa och välja mellan mer eller mindre beprövade tekniska lösningar. Således visar denna studie bl.a. att uppbyggandet av kollektiva initiativ inom miljövårdsområdet inte nödvändigtvis behöver initieras av offentliga institutioner, såsom exempelvis av miljölagstiftningen, utan kan växa fram som ett resultat av enskilda initiativ.

Att Örebro Pappersbruk och Värö bruk utgjorde föremål för konflikter innebar också att företagens teknikval påverkades av de respektive opinionernas intressen och motiv, inte minst dessas problemdefinitioner av de externa effekterna av produktionen. Opinionerna i Örebro- och Värökonflikterna hämtade (direkt eller indirekt) stöd från existerande lagar och förordningar i syfte att legitimera sina klagomål, liksom från vetenskaplig expertis i syfte att skaffa sig information om problemens natur och koppling till tekniken samt ge ’vetenskaplig tyngd’ åt klagomålen. Även företagen engagerade sakkunniga i syfte att inhämta information om bl.a. tekniska lösningar samt bemöta klagomålen. Detta bidrog till att det i de båda fallen utvecklades vad som i den vetenskapssociologiska litteraturen benämns ’vetenskapliga kontroverser’. Liksom i tidigare studier om vetenskapliga kontroverser, belyses även i denna hur värderingar och bristen på objektiva sanningar blottläggs i sådana kontroverser. Studien visar också hur detta motiverade opinionerna i Örebro- och Värökonflikterna till en förskjutning i argument-eringen, bl.a. mot att behandla frågan som stod i fokus för kontroversen i mer allmänna och slutgiltiga ordalag.

Både Örebro Pappersbruks och Värö bruks teknikvalsprocesser belyser den flytande distinktionen mellan teknikval och teknikutveckling, d.v.s. hur teknikval sällan handlar om valet mellan givna, väl identifierade samt testade tekniska lösningar, utan snarare om ett sökande efter tekniska kunskaper som kan omvandlas till ett givet teknikval och teknisk lösning. Sökandet efter dessa möjligheter är dock inte kostnadsfritt. Inte minst för Örebro Pappersbruk, som var nödgat att initiera ren grundforskning för att lösa problemet med sulfatlukten, blev kostnaderna för sökandet efter teknisk kunskap omfattande. Vidare hade de båda bruken under en längre tid investerat betydande resurser i såväl fysiskt kapital som i mänskligt kunnande kopplat till en viss produktionsteknik, varför det var naturligt för dem att främst implementera s.k. ’end-of-pipe’-lösningar (snarare än radikala förändringar i den underliggande produktionsprocessen). Dessutom handlade det – trots de ca 60 åren som förlöpte mellan konflikterna – i en inte obetydlig omfattning om förvånansvärt likadana tekniska åtgärder som implementerades vid de båda bruken.

ISSN 1402-1544 / ISRN LTU-DT--05/34--SE / NR 2005:34