FöRFATTARE
Bergstadius, Helén

INSTITUTION
Utbildningsvetenskap

SAMMANFATTNING
Syftet med studien har varit att beskriva och ge ökad förståelse för hur elever med hörselnedsättning deltar i dialog och samspel. Närmare bestämt har studien fokuserat elever som finns i hörselklassmiljö och har cohleaimplantat (CI) som sitt personliga hjälpmedel.

I skolans styrdokument förespråkas elevaktiva arbetssätt och dialogen betonas särskilt. För att kunna vara delaktig i sin egen kunskapsutveckling, krävs deltagande på lika villkor samt tillgång till ett gemensamt språk. I dag får 90% av alla döva barn i Sverige ett CI inopererat. På många områden kan man jämföra CI med en avancerad hörapparat vilken kan bidra till bättre taluppfattbarhet men gör inte personen i fråga hörande. Att ha en hörselnedsättning innebär många gånger att den sociala samvaron blir lidande eftersom det kan vara för tungt att hänga med rent språkligt. Hörselskadade har under de senaste 20 åren krävt att få tillgång till teckenspråk för att få möjlighet att bli tvåspråkiga. Språklig deprivation, frånvaro av kommunikation för barnet är allvarligare än auditiv deprivation. Även om Socialstyrelsens referensgrupp är överens om att barn med CI ska ha tillgång till teckenspråk, väljer många föräldrar bort teckenspråket för sina barn.

Studien har en kvalitativ ansats med halvstrukturerad observation som metod. Observationerna genomfördes i en hörselklassverksamhet där klassläraren genom sitt reflekterande arbetssätt gjorde ett förändringsarbete under studiens gång. Teckenspråksläraren integrerades i klassundervisningen istället för som brukligt, teckenspråkslektioner två timmar per vecka. Studien visade på en miljö där elever fick tillgång till både svenska och teckenspråk i för dem naturliga situationer. Båda språken fanns representerade genom språkliga förebilder i klassrummet. Enligt min tolkning gjordes ingen bedömning av elevernas kommunikation, innehållet var viktigare än formen. Viktiga slutsatser av studien visar på att det primära var att bli förstådd och förstå andra även om båda språken blandades och eleverna oftast använde tecken som stöd. Eleverna kunde själva välja det språk de behövde för att delta i dialog och samspel. Undersökningen visar att viljan att kommunicera och elevernas kommunikativa kompetens bidrog till att samspelet fungerade både mellan pedagog och elev och eleverna emellan. Att både svenska och teckenspråk fanns representerade var en förutsättning för att eleverna själva kunde välja en funktionell kommunikation, något som är till gagn för barnets hela utveckling. Att hitta former för hur det ska ske rent pedagogiskt har för pedagogerna varit en utmaning och en diskussion som hela tiden har hållits levande.

ISSN 1402-1552 / ISRN LTU-DUPP--06/148--SE / NR 2006:148