AUTHOR
Björnemark, Maria

DATE
2003-09-15

DEPARTMENT
Business Administration and Social Sciences / Political Science, History and Geographic

SUMMARY
Rapportens syfte är att studera byautvecklingsarbetet i Bodens kommun samt tre olika aktörsgruppers syn på byautvecklingen. Centrala frågeställningar är: Hur har byautvecklingsarbetet i Bodens kommun bedrivits under de senaste fem åren? Hur ser byarepresentanter, politiker och tjänstemän på den verksamhet som har bedrivits? Finns det en samsyn eller finns skillnader exempelvis i vad man ser som viktig verksamhet och resultat? Hur kan man arbeta för att eventuellt förbättra byautvecklingsarbetet? Frågeställningarna behandlas mot bakgrund av erfarenheter från andra landsbygds- och byautvecklingsprojekt.

Det är intressant att studera eventuella skillnader i byarepresentanternas, politikernas och tjänstemännens syn på byautveckling eftersom eventuella skillnader i uppfattningarna mellan grupperna troligtvis också leder till olika bedömningar av vad som är ”lyckade resultat”. Ifall man exempelvis i en by började arbeta med byautveckling för att införskaffa en bygdegård så kanske man är nöjd när så skett och då inte känner något större behov av att vidareutveckla arbetet. Om anledningen till mobiliseringen istället var att skapa arbeten och inflyttning så har man större förväntningar på resultaten.

Aktörsgruppernas synpunkter har samlats in genom en enkätundersökning som behandlar motiv till byautvecklingsarbetet, relevanta områden för byautveckling, bedriven verksamhet, svårigheter och förslag till förbättringar i byautvecklingsarbetet. Totalt skickades 103 enkäter ut, 48 till utvecklingsgrupper, 46 till politiker i Bodens kommunfullmäktige och 9 till tjänstemän inom kommunens förvaltning. Svarsfrekvensen för de tre grupperna ligger sammantaget på ungefär 75%. Frekvensen varierar dock en del mellan de olika grupperna, 85% av byarna finns representerade, 63% av politikerna svarade och 78% av tjänstemännen. Även litteraturstudier i syfte att ta del av erfarenheter från byautvecklingsarbete på andra håll landet har genomförts.

I studien ses byautveckling som det som aktörerna själva definierar som byautveckling. Detta under förutsättning att någon förändring sker. Följaktligen betraktas det som byarepresentanterna, politikerna och tjänstemännen i Bodens kommun själva beskriver som utveckling och förändring i byarna som byautveckling.

Generellt sett kan man urskilja två olika huvudstrategier i byautvecklingsarbetet. Den ena er företagande som nyckeln till byautveckling. Idén är att en utveckling av näringslivet och ett ökat antal företag i bygden också ger möjlighet till en ökad offentlig och privat service. Den andra strategin är att utveckla bygdens service och infrastruktur. Detta leder i sin tur till ökat företagande genom att servicefunktioner finns på orten och människor vill bo där. Vi kan även se en blandning av de två huvudmodellerna.

Sedan 1993 arbetar Bodens kommun systematiskt med byautveckling. Samma år initierade kommunen kontaktträffar med samtliga byar i syfte att starta en dialog och inspirera till bildandet av byautvecklingsgrupper. Sedan 1996 delar kommunen varje år ut en byapeng. Antalet byar som har sökt och beviljats byapeng har ökat under åren, från 25 byar 1996 till 42 byar 1999. Summan som delats ut har varierat mellan 7.000 och 20.000 per by. Dessutom delas varje år ut 15.000 kronor till Årets by.

Initiativet till de kontaktträffar som kom att leda till att många byautvecklingsgrupper bildades kom uppifrån kommunen och förmedlades ned till byarna. Dock var detta inte i form av ett obligatoriskt påbud utan exempelvis byapengen användes och används snarare som en inspiration och morot som byarna själva får efterfråga. Vi kan följaktligen förstå byautvecklingsarbetet i kommunen både utifrån ett top-down-perspektiv (uppifrån-och-nerperspektiv) och ett bottom-up-perspektiv (nerifrån-och-upp- perspektiv).

De flesta byarna anser att det systematiska byautvecklingsarbetet är ett 90- tals fenomen, 1995 är det mest frekvent angivna årtalet för när man anser att byautvecklingsarbetet började i sin by. Den vanligaste resursen i byarnas arbete är byapengen som alla byar i undersökningen har tagit del av. Man kan också konstatera att byarnas arbete till stor del består av ideella insatser för sin bygd.

De vanligaste verksamhetsområdena i byarna är i tur och ordning: samlingslokal, kultur/fester, nya arbetstillfällen, upprustning och sammanhållning. Resultatet visar att utvecklingsgruppernas arbete har utvecklat den lokala infrastrukturen genom exempelvis samlingslokal och upprustning, men resultatet pekar kanske framför allt på det arbete som har bedrivits för att öka vi-känslan och trivseln i byarna.

De tre gruppernas åsikter om varför byautvecklingsarbetet tog sin början skiljer sig delvis åt, främst mellan byarepresentanterna på ena sidan och politiker och tjänstemän på den andra. Byarepresentanternas svar är mer konkreta än de från politiker och tjänstemän, exempelvis nämns byalokalen som skälet till byautvecklingsarbetet. Politikernas och tjänstemännens vanligaste svar är att man vill ha en levande landsbygd i kommunen. Byarepresentanterna betonar även oftare än de andra grupperna att skälet till utvecklingsarbetet är att främja sammanhållningen i byn, ”bya-känslan”.

Vid respondenternas uppskattning av centrala verksamhetsområden för landsbygdens utveckling i Bodens kommun visade resultatet på att alla möjliga områden ses som mycket eller ganska viktiga. Detta visar på en problematik som finns i byautvecklingsarbetet nämligen den att ”allting” ofta uppfattas som centralt, eventuellt med svårigheter att prioritera som följd. När respondenterna får uppge sina tre viktigaste områdena finner vi nya arbetstillfällen, skola, sammanhållning, inflyttning och kommunikationer högt upp på listan och upprustning och kultur/fester längst ned.

Det finns alltså några verksamhetsområden som är mycket lågt prioriterade och inte ses som det viktigaste för landsbygdens/byns utveckling fastän mycket kraft i byautvecklingsarbetet lagts på aktiviteter inom just dessa områden. Dessa områden är samlingslokal, kultur/fester samt upprustning. Inom dessa områden har väldigt mycket aktiviteter ägt rum i byarna. En förklaring till detta kan vara att respondenterna anser att samlingslokalen och kultur/fester stärker den byakänsla som ses som ett av de högst prioriterade områdena att arbeta med. Resultatet är ändå värt att fundera över, om det är så att mycket kraft läggs ned på aktiviteter som inte ses som det viktigaste för utvecklingen så kanske de områden som ses som det viktigaste inte prioriteras i den konkreta verksamheten.

Studien har visat att kommunens byarepresentanter, politiker och tjänstemän delvis har olika syn på det byautvecklingsarbete som bedrivs. Bland annat finns skillnader i synen på varför man började bedriva systematisk byautveckling, prioriteringen av de viktigaste områdena och resultaten. Detta kan givetvis försvåra utvecklingsprocessen. En tänkbar förklaring till skillnaderna är respondenternas olika roller inom kommunen. Även likheter återfinns, exempelvis i prioriteringarna av vad som inte tillhör de mest centrala områdena att arbeta med.

En majoritet av respondenterna menar att de har stött på svårigheter i byautvecklingsarbetet. Byarepresentanterna betonar mer än de andra grupperna bristande engagemang från bybor som en svårighet. Respondentgrupperna ger ett stort antal förslag till hur byautvecklingsarbetet kan underlättas och förbättras. Svaren varierar mycket exempelvis gällande hur konkreta de är och vem som skulle vara ansvarig för åtgärderna. Exempelvis nämns bättre samverkan mellan kommun och by, ett tydligare nerifrån-och-upp-perspektiv och större resurser som viktiga åtgärder. Några byar efterlyser större ekonomiska resurser, exempelvis från kommunen, men det tycks generellt inte vara detta som, bland respondenterna, uppfattas som den primära svårigheten.

Inför den framtida byautveckling i Bodens kommun är det viktigt att se på tre olika delar: lokal mobilisering, uppbackning från det offentliga samt extern stimulering (från andra byautvecklingsgrupper, media med flera). Den viktigaste faktorn är den lokala mobiliseringen utan vilken projekten tenderar att misslyckas. Vid en lyckas lokal utvecklingsprocess sker ett samspel och en kommunikation mellan de tre olika delarna. Samverkan med kommunen är viktig för byarna bland annat eftersom kommunen är den främsta resursgivaren till byautvecklingsarbetet. Endast enstaka byar har haft tillgång till resurser utanför byn eller kommunen, ett faktum som man kan försöka förändra inför framtiden.

Uppdragsgivare: Bodens kommun, Längmanska företagarfonden

ISSN 1403-5294 / ISRN LTU-CUFS-SKR-00/012--SE / NR 2000:012