Föreliggande rapport jämför samhällsutvecklingen i Norra Österbotten och
Uleåborg respektive Norrbotten och Luleå. Mellan 1970 och 1997 har Uleåborgs
folkmängd ökat med 60 procent mot endast 21 procent i Luleå. I hela Norra
Österbotten har befolkningsökningen under samma period uppgått till 20
procent att jämföra med 3 procent i Norrbotten. I en finsk-svensk jämförelse
har endast fem län i demografiskt avseende utvecklats starkare än Norra
Österbotten.
De båda regionernas strukturomvandling på branschnivå uppvisar många
likheter. Areella näringar och tillverkningsindustrin minskar sin relativa
betydelse, medan tjänstsektorer av olika slag ökar i omfattning. Samtidigt
förändras efterfrågan på arbetskraft i en utbildningskrävande riktning.
Denna tendens tyck dock vara något snabbare på den östra än på den västra
sidan av Bottenviken. Generellt sett konvergerar dock såväl bransch- som
utbildningsstrukturen i de båda regionerna. På en mer detaljerad nivå finns
emellertid viktiga skillnader. På den finska sidan expanderar en
högteknologisk elektronik-, dator-, instrument- och bioteknikindustri
snabbt, medan dess betydelse på den svenska sidan närmast är försumbar. Det
har bl a medfört att av samtliga sysselsatta med högskole- eller
universitetsutbildning återfinns 20 procent inom högteknologisk tillverkning
i den finska mot mindre än 10 procent i den svenska regionen.
Utvecklingen mot en mer välintegrerad kunskaps- och forskningsorienterad
ekonomisk utvecklingsmodell tycks gå snabbare och ha hunnit längre i den
finska regionen än i den svenska.
I ett försök att finna orsaker till denna skillnad har 14 ”teser” utsatts
för prövning. Dessa har delvis sitt ursprung i tvärsäkert formulerade
uppfattningar framförda från olika håll i samband med projektets inledning.
Teser har också formulerats och preciserats i samband med genomförda
intervjuer och har dessutom förankrats i en teoretisk referensram; Michael
Porters s k diamantmodell till förklaring av bestämningsfaktorer bakom
nationell och regional konkurrenskraft. Våra slutsatser om viktiga
respektive mindre viktiga förklaringar till skillnaderna i regional
omvandling mellan den finska och svenska regionen sammanfattas nedan;
Stor relevans har följande faktorer befunnits ha:
- Uleåborg och Norra Österbotten har en annan och betydligt viktigare roll
i den nationella ortshierarkin i Finland än Luleå och Norrbotten har i sitt
svenska sammanhang.
- Samarbetet mellan olika nyckelaktörer inom olika samhällssektorer är
mer utvecklat sedan tjugotalet år i Uleåborg än i Luleå.
- Det multinationella företaget NOKIA med stor verksamhet förlagd till
Norra Österbotten och Uleåborg har större betydelse som ”lokomotivföretag”,
förebild och krävande kund för andra företag i regionen än t ex
storföretagen SSAB och LKAB på den svenska sidan.
- Uleåborgsregionen karaktäriseras av kluster av företag inom snabbväxande
branscher, medan Luleå och Norrbotten i större utsträckning domineras av
mogna branscher.
Faktorer av viss, ofta indirekt men knappast avgörande betydelse;
- Uleåborgs universitet som ett stort och fullständigt universitet har
haft större betydelse för
utvecklingen i norra Finland än vad Luleå tekniska universitet haft i
Norrbotten.
- Den finska ledarstilen är bättre anpassad till perioder av snabb
förändring än den svenska.
- Företag i Uleåborgsregionen är mer internationellt inriktade än
företagen i Luleå.
- Teknikbyarna i Uleåborg och Norra Österbotten har spelat en viktigare
roll än Aurorum i Luleå
Faktorer med lågt förklaringsvärde:
- Uleåborgsregionens utveckling har åstadkommits ”på bekostnad av”
utvecklingen i andra områden i norra Finland.
- Tillgången på riskkapital är större på den finska sidan.
- Nyföretagandet är större i Uleåborg och Norra Österbotten
- Uleåborgs och Norra Österbottens stora andel av den finska befolkningen
ger underlag för ett större politiskt inflytande än motsvarande inflytande
för Norrbotten och Luleå i Sverige.
- En mer förmånlig andrahandsmarknad för maskiner, utrustning och lokaler
gör att hindren att etablera företag i Uleåborg är mindre än i Luleå.
En sista tes som diskuteras i studien är att utvecklingen i Uleåborg är ett
exempel på tillfälligheter, d v s att rätt personer och rätt idéer stöter på
varandra vid rätt tidpunkt. Även om betydelsen av ”tur” aldrig kan uteslutas
är studiens slutsats snarare att ”tur” förutsätter beredskap och
förberedelser som (vilket utvecklingen i Uleåborg ger exempel på) gör det
möjligt att ”gripa tillfället i flykten”.
Uppdragsgivare: Norrbottensgruppen