Viss samhällsforskning har under senare tid indikerat att det moderna
samhället står inför en omdaning. Detta brukar uttryckas som att vi går in i
det postmoderna samhället. Ett samlande uttryck, för denna process, är en
tilltagande fragmentisering av samhällslivet. Politikens förutsättningar är
ett av många områden som berörs på ett påtagligt sätt. De politiska
aktörerna finner sig i en miljö, där problem ofta har en mångfald lösningar,
vilka även inbördes kan vara motsägelsefulla. Antalet aktörer och maktcentra
ökar och politikens förlopp domineras av förhandlingar mellan informella
nätverk och koalitioner. Tilltagande internationalisering och globalisering
är ytterligare orsaker till fragmentiseringen. Nya övernationella
hierarkiska strukturer omskakar de nationellt förekommande och
nationalstaten sägs minska i betydelse. Vidare ses de europeiska regionernas
ökande betydelse som ett bevis på fragmentiseringsprocessen.
I och med regionernas växande inflytande över dess egna angelägenheter, har
en utveckling mot nya former av demokratisk styrning initierats. I Sverige
togs det första steget 1991 då regeringen tillsatte den s.k.
Regionutredningen. 1992 presenterades tre alternativa scenarier för en ny
regional samhällsordning i Sverige. Norrbotten har inte stått passivt
och ”tittat på” under tiden. En process som startades 1993, utmynnade den 30
mars 2000 i att den s.k. Regionutredningen i Norrbotten beslöt rekommendera
de politiska partierna i länet att hos regeringen ansöka om en
försöksverksamhet med ett folkvalt självstyrelseorgan.
Uppsatsens syfte är att utifrån tre, i tidigare statsvetenskaplig forskning
framstående, förändringsprocesser utröna om dessa inverkar på norrbottnisk
politik samt om regionorganprocessen kan vara ett resultat av denna
inverkan. Förändringsprocesserna kan vidare kopplas till den tilltagande
fragmentiseringen av samhällslivet. En fjärde process tillförs även
undersökningen. Den syftar till att erbjuda en alternativ/kompletterande
orsaksförklaring.
Förändringsprocesserna är:
- Politikens individualisering. Definieras av ökad
sakfrågeorientering, tilltagande politiskt deltagande samt hårdnande
medborgerlig kritik
- Politikens internationalisering och regionalisering. Definieras av
tilltagande internationella kontakter som även omfattar allt viktigare
frågor, ökande fokus på regionalisering samt slutligen ett medföljande
demokratiunderskott.
- Politisk styrning och organisering. Definieras av intensifierad
organisationstillväxt, regionens relation till statsmakten samt den
politiska samordningens tillstånd.
- Norrbottens nya politiska förutsättningar. Definieras av politiska
maktförhållanden, osäkra majoritetssituationer etc.
Ovanstående förändringsprocesser behandlas med hjälp av intervjuer.
Intervjupopulationen utgörs av åtta politiker och tjänstemän som deltog i
regionutredningens politiska ledningsgrupp. Intervjufrågorna baseras på
förändringsprocessernas respektive definitioner. Vidare ombeds
intervjupersonerna att reflektera över ett eventuellt regionorgans betydelse
i sammanhangen.
Resultatet av intervjuerna visar att politikens individualisering inte
påverkar politiken i någon större bemärkelse. Det är nästan enbart den
ökande sakfrågeorienteringen som de tillfrågade ”känner av” i sitt politiska
arbete. Orsaker till detta sägs bland annat vara att nådd
välfärdsnivå ”suddar ut” betydelsen av klassiska ideologiska ideal. Den
förändrade majoritetssituationen i norrbottnisk politik ses också som en
anledning. Vidare anser intervjupersonerna att ett regionorgan knappast kan
påverka aktuella processer.
Politikens internationalisering och regionalisering visar en betydligt
starkare förankring i norrbottnisk politik. De internationella kontakterna
bedöms både bli fler och viktigare. Ett regionorgan kan i detta samanhang
främst förbättra länets representation i olika samarbeten med andra
europeiska regioner. Inom regionaliseringsaspekten återfinns undersökningens
klart tyngsta relation till ett regionorgan. En komplexitet på grund av
flera institutioners överlappande ansvarsområden ger ett markant
demokratiunderskott i Norrbotten. Samlat ansvar i ett regionalt organ
avhjälper detta spörsmål.
Den politiska styrningen och organisationen är även den en inverkande
faktor. Detta utgörs främst av Norrbottens ekonomirelaterade
beroendeförhållande till den centralstatliga nivån. Regionorganet kan här
samla resurser och samordna verksamheter för att öka Norrbottens förmåga
till ”självhjälp”.
Norrbottens nya politiska förutsättningar påvisar att ett klart
maktperspektiv har drivit regionorganfrågan. Landstingssektorn samt vissa
socialdemokratiska landstingspolitiker har spelat centrala roller i frågan.
Frustration över egen funktion, ekonomiska trångmål samt osäker framtida
politisk ställning kan skönjas som möjliga orsaker.
Avslutningsvis kan det konstateras att samtliga förändringsprocesser, med
reservation för politikens individualisering, påverkar norrbottnisk politik.
Samma slutsats gäller relationen med regionorganet. Fragmentiseringen är
delvis reell även i Norrbotten och regionorganet kan i viss utsträckning ses
som en anpassning. Samtidigt visar de starka indikatorerna i Norrbottens nya
politiska förutsättningar att detta var ett nödvändigt komplement för att
göra bilden klarare.