Förstasida | Sök | In English

Luleå tekniska universitet

Statsvetarprogrammet C-nivå / 2000:182
TITEL
Regionfrågan i Norrbotten: en studie av politisk fragmentisering och organisering

FöRFATTARE
Rydén, Jakob

DATUM
2000-08-29

INSTITUTION
Industriell ekonomi och samhällsvetenskap / Statsvetenskap, historia och geografi

SAMMANFATTNING
Viss samhällsforskning har under senare tid indikerat att det moderna samhället står inför en omdaning. Detta brukar uttryckas som att vi går in i det postmoderna samhället. Ett samlande uttryck, för denna process, är en tilltagande fragmentisering av samhällslivet. Politikens förutsättningar är ett av många områden som berörs på ett påtagligt sätt. De politiska aktörerna finner sig i en miljö, där problem ofta har en mångfald lösningar, vilka även inbördes kan vara motsägelsefulla. Antalet aktörer och maktcentra ökar och politikens förlopp domineras av förhandlingar mellan informella nätverk och koalitioner. Tilltagande internationalisering och globalisering är ytterligare orsaker till fragmentiseringen. Nya övernationella hierarkiska strukturer omskakar de nationellt förekommande och nationalstaten sägs minska i betydelse. Vidare ses de europeiska regionernas ökande betydelse som ett bevis på fragmentiseringsprocessen.

I och med regionernas växande inflytande över dess egna angelägenheter, har en utveckling mot nya former av demokratisk styrning initierats. I Sverige togs det första steget 1991 då regeringen tillsatte den s.k. Regionutredningen. 1992 presenterades tre alternativa scenarier för en ny regional samhällsordning i Sverige. Norrbotten har inte stått passivt och ”tittat på” under tiden. En process som startades 1993, utmynnade den 30 mars 2000 i att den s.k. Regionutredningen i Norrbotten beslöt rekommendera de politiska partierna i länet att hos regeringen ansöka om en försöksverksamhet med ett folkvalt självstyrelseorgan.

Uppsatsens syfte är att utifrån tre, i tidigare statsvetenskaplig forskning framstående, förändringsprocesser utröna om dessa inverkar på norrbottnisk politik samt om regionorganprocessen kan vara ett resultat av denna inverkan. Förändringsprocesserna kan vidare kopplas till den tilltagande fragmentiseringen av samhällslivet. En fjärde process tillförs även undersökningen. Den syftar till att erbjuda en alternativ/kompletterande orsaksförklaring.

Förändringsprocesserna är:

  1. Politikens individualisering. Definieras av ökad sakfrågeorientering, tilltagande politiskt deltagande samt hårdnande medborgerlig kritik
  2. Politikens internationalisering och regionalisering. Definieras av tilltagande internationella kontakter som även omfattar allt viktigare frågor, ökande fokus på regionalisering samt slutligen ett medföljande demokratiunderskott.
  3. Politisk styrning och organisering. Definieras av intensifierad organisationstillväxt, regionens relation till statsmakten samt den politiska samordningens tillstånd.
  4. Norrbottens nya politiska förutsättningar. Definieras av politiska maktförhållanden, osäkra majoritetssituationer etc.
Ovanstående förändringsprocesser behandlas med hjälp av intervjuer. Intervjupopulationen utgörs av åtta politiker och tjänstemän som deltog i regionutredningens politiska ledningsgrupp. Intervjufrågorna baseras på förändringsprocessernas respektive definitioner. Vidare ombeds intervjupersonerna att reflektera över ett eventuellt regionorgans betydelse i sammanhangen.

Resultatet av intervjuerna visar att politikens individualisering inte påverkar politiken i någon större bemärkelse. Det är nästan enbart den ökande sakfrågeorienteringen som de tillfrågade ”känner av” i sitt politiska arbete. Orsaker till detta sägs bland annat vara att nådd välfärdsnivå ”suddar ut” betydelsen av klassiska ideologiska ideal. Den förändrade majoritetssituationen i norrbottnisk politik ses också som en anledning. Vidare anser intervjupersonerna att ett regionorgan knappast kan påverka aktuella processer.

Politikens internationalisering och regionalisering visar en betydligt starkare förankring i norrbottnisk politik. De internationella kontakterna bedöms både bli fler och viktigare. Ett regionorgan kan i detta samanhang främst förbättra länets representation i olika samarbeten med andra europeiska regioner. Inom regionaliseringsaspekten återfinns undersökningens klart tyngsta relation till ett regionorgan. En komplexitet på grund av flera institutioners överlappande ansvarsområden ger ett markant demokratiunderskott i Norrbotten. Samlat ansvar i ett regionalt organ avhjälper detta spörsmål.

Den politiska styrningen och organisationen är även den en inverkande faktor. Detta utgörs främst av Norrbottens ekonomirelaterade beroendeförhållande till den centralstatliga nivån. Regionorganet kan här samla resurser och samordna verksamheter för att öka Norrbottens förmåga till ”självhjälp”.

Norrbottens nya politiska förutsättningar påvisar att ett klart maktperspektiv har drivit regionorganfrågan. Landstingssektorn samt vissa socialdemokratiska landstingspolitiker har spelat centrala roller i frågan. Frustration över egen funktion, ekonomiska trångmål samt osäker framtida politisk ställning kan skönjas som möjliga orsaker.

Avslutningsvis kan det konstateras att samtliga förändringsprocesser, med reservation för politikens individualisering, påverkar norrbottnisk politik. Samma slutsats gäller relationen med regionorganet. Fragmentiseringen är delvis reell även i Norrbotten och regionorganet kan i viss utsträckning ses som en anpassning. Samtidigt visar de starka indikatorerna i Norrbottens nya politiska förutsättningar att detta var ett nödvändigt komplement för att göra bilden klarare.

ISSN 1404-5508 / ISRN LTU-SHU-EX--00/182--SE / NR 2000:182

Förstasida | Sök | Universitetet | Biblioteket


Till biblioteket
LULEÅ UNIVERSITETSBIBLIOTEK