AUTHOR
Andersson, Mikael

DATE
2000-10-12

DEPARTMENT
Business Administration and Social Sciences / Jurisprudence

SUMMARY
Idrottsföreningar och individuella idrottsutövare har under senare år varit i blickfånget i negativ bemärkelse. Mycket av publiciteten har handlat om skatteproblem och dålig ekonomi. För att lösa dessa problem har många föreningar bolagiserat sin verksamhet. Att bolagisera en idrottsförening stöter inte på några juridiska problem. Problemen har i stället legat på det moraliska planet. Idrottsrörelsen har inte velat bolagisera verksamheten. Somliga föreningar har använt sig av möjligheten att driva ett bolag bredvid idrottsverksamheten. Syftet med denna metod är att bolaget ska kunna göra avdrag för spelarköp och lönekostnader, samtidigt slipper idrottsföreningen stå för dessa kostnader. Andra föreningar har använt sig av metoden att hyra in spelare från utländska uthyrningsföretag. Denna metod brukar sällan godkännas av skatteförvaltningen. I motsats till de utländska uthyrningsföretagen betalar de svenska bolagen oftast in skatter och sociala avgifter i Sverige, därför blir denna metod laglig.

Däremot finns det problem när den individuella idrottsutövaren vill bolagisera sin tävlingsverksamhet. Problemet med den individuella idrottsutövaren är att dennes verksamhet är av personlig art. Det blir därför svårt ur ett skatteperspektiv att skilja på den fysiska och den juridiska personen. Risken finns att bolaget enbart bildas för att den fysiska personen ska komma lindrigare undan i skattehänseende. Detta borde gå att lösa med ett korrekt skrivet avtal mellan bolaget och idrottsutövaren. Det finns däremot inga hinder för den individuella idrottsutövaren att bolagisera en eventuell goodwill och marknadsföringsvärdet av denna, eller att bedriva förelsningsverksamhet i bolagsform genom att använda det inarbetade namnet.

ISSN 1404-5508 / ISRN LTU-SHU-EX--00/212--SE / NR 2000:212