FöRFATTARE
Sjaggo, Marcus

DATUM
2004-12-16

INSTITUTION
Industriell ekonomi och samhällsvetenskap / Samhällsvetenskap

SAMMANFATTNING
Sovjetunionens upplösning 1991 gjorde att själva grunden för NATO:s existens att vara en försvarspakt inriktad på ett invasionsförsvar försvann. NATO var därför tvungen att hitta nya uppgifter eller upplösas.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om alliansen har förändrats och teorin jag har tagit till hjälp är neorealismen och strukturrealismen. Neorealismen menar att makt, främst militär och politisk, och maktbalans är viktigast och att NATO är en typisk allians i en bipolär värld där alliansens huvudsakliga styrka ligger hos dess ledande stat, supermakten USA. Strukturrealismen menar istället att kapacitet och interaktion hos ett system kan vara lika viktigt som makt och tar även upp andra faktorer än bara militära och politiska som ekonomiska, kulturella och sociala. Att NATO lyckas klara sig i dagens multipolära värld beror enligt strukturrealismen främst beror på interaktionen i systemet och de gemensamma värderingarna hos medlemmarna.

Det som främst skiljer NATO:s nya och gamla roll är invasionsförsvarets tillbaka- gång och framväxandet av uppgifter som krishantering, stabilisering av Europa, fredsbevarande operationer. Även den militära sektorns tillbakagång måste lyftas fram och istället den ökade betydelsen av den politiska sektorn genom exempelvis Tysklandsfrågan och understödjandet av de nya demokratierna i Östeuropa.

ISSN 1404-5508 / ISRN LTU-SHU-EX--04/260--SE / NR 2004:260