I takt med att de politiska partierna i allt mindre utsträckning fungerar
som medborgarnas arena för politisk information och diskussion blir
massmedia en allt viktigare opinionsbildare och arena för det politiska
samtalet. I vilken utsträckning har massmedia förutsättningarna att axla ett
sådant ökat demokratiskt ansvar? Hur går massmedias funktion och arbetssätt
ihop med den utvidgade demokratiska roll som allt fler förväntar sig att
media ska fylla?
Syftet med uppsatsen är att undersöka massmedias roll i den nutida svenska
demokratin samt jämföra ett normativt demokratiideal om upplyst förståelse
med massmedias logik. För att uppfylla mitt syfte har jag främst använt mig
av en jämförande metod.
För att belysa och exemplifiera den teoretiska jämförelsen har jag även
genomfört en mindre empirisk fallstudie. I denna har jag studerat
lokalpressens bevakning av ett kommunfullmäktigesammanträde i syfte att se
på vilka vis bevakningen förhåller sig till det tidigare uppställda
demokratiidealet.
I uppsatsen utgår jag från Demokratirådets normativa demokratiteori vilken
är omfattande grundad i internationellt accepterad demokratiteori. I
uppsatsen jämför jag den upplysta förståelsens (som är en del av
demokratiidealet) kriterium med massmedias logik. Teoretiskt sett är det
inget av medialogikens kännetecken som helt kan sägas uppfylla det
demokratiska idealet. De delar som till viss del kan sägas uppfylla idealen
är tillspetsning, förenkling och polarisering. Ett offentligt samtal som
uteslutande präglas av detta kan dock inte skapa en upplyst förståelse.
Personifieringen strider mot huvuddelen av den upplysta förståelsens
kriterier. Även fallstudien ger exempel på att det ofta är massmedialogiken
som dominerar på bekostnad av den upplysta förståelsen. Främst uppfylldes
demokratiidealet om möte mellan olika åsikter, medan materialet visade prov
på massmedialogikerna polarisering, förenkling, konkretisering och
personifiering. När idealet inte uppfylls finns det brister i det offentliga
samtalet.
Vid en närmare analys tyder mycket på att demokrati och massmedia inte
riktigt passar ihop. Ändå är pressfrihet ett av de grundläggande kraven i
Dahls minimalistiska demokrati¬definition (som alla stater som vill utge sig
för att vara demokratier måste uppfylla). Jag menar att fria massmedier är
ett nödvändigt men inte ett tillräckligt krav för ett uppfyllande av
demokratiidealet om upplyst förståelse. Det räcker inte med att medierna är
fria om dess huvudsakliga arbetssätt kommer i konflikt med
demokratiidealet.