FöRFATTARE
Andersson Romlid, Anna Maria; Boman, Markus

INSTITUTION
Industriell ekonomi och samhällsvetenskap / Samhällsvetenskap

SAMMANFATTNING
Makten över ordet, den sanna definitionen och auktoriteten att uttala sig är grunden till uppsatsen, såväl teoretiskt som metodologiskt.

Studien är en diskursanalys, vilket ger uppsatsen en tvärvetenskaplig karaktär, en korsning mellan tre vetenskapliga utgångspunkter och angreppssätt: statsvetenskapen, sociologin och lingvistiken.

Uppsatsen fokuserar på EU-toppmötet i Göteborg den 14-16 juni 2001, i efterhand även kallat för ”Göteborgskravallerna”. Utifrån denna händelse har vi studerat två aktörsgrupper: demonstranter och myndigheter. Analysen har utgått ifrån tre centrala begrepp, så kallade nodalpunkter (demokrati, ordning och våld) och mot bakgrund av dessa har aktörsgruppernas respektive diskurser, det vill säga samtalsordningar, utlästs. Vi antog inför studien att den vinnande diskursen i samhället utformas i Riksdagen. Därför kartlades och analyserades demonstranternas och myndighetsväsendets respektive diskurser för att jämföra dessa med de uppfattningar som konkurrerade om inflytande i Riksdagen, i avsikt att utreda vilken aktörsgrupp som har vunnit störst gehör bland riksdagsledamöterna.

Av resultatet framgår att demonstranterna är den aktörsgrupp vars samtalsordning förlorar i inflytande, samtidigt som myndighetsväsendets diskurs som kan ses som den vinnande. Detta framgår i analysen av Riksdagen som arena, där det diskursiva fältet är mycket tydligt och där maktkampen urskiljs. De aktörer som här framhåller demonstranternas ståndpunkter är Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka själva är så kallade ”dubbelaktörer”, eftersom de också deltog i demonstrationerna. I riksdagsdebatten framgår även att kollektivet och ordningen sätts framför individen, vilket vi grundar bland annat på förslaget till lagändring angående ett maskeringsförbud. Detta är en intressant ideologisk förskjutning, i vilken Vänsterpartiet förespråkar individens rättigheter, medan Folkpartiet det allmänna och kollektiva. Vänsterpartiets kritik av rådande samhällsordning och våldsmonopolet tycks också enbart sträcka sig till en ”mjukare” hållning i frågor däribland exempelvis polisens tjänstevapen, istället för att kräva en radikalt förändrad organisation av samhället. Dessa slutsatser kan tolkas på flera sätt. En tolkning är att partiernas grundideologier antingen håller på att tyna bort eller så är den klassiska vänster- högerskalan inte längre horisontell utan är istället av cirkulär form med flera dimensioner.

ISSN 1404-5508 / ISRN LTU-SHU-EX--05/085--SE / NR 2005:085